top of page
  • OmniGyn

Endometrios

Endometrios är ett vanligt tillstånd hos kvinnor.

Nedanstående är kopierat från Internet Medicin ( skrivet av Dr Matts Olovsson) och lätt modifierat av mig.Det är skrivet i första hand till sjukvårdpersonal, mem jag tycker detta ger en bra guidning och information och har lagt till ”svensk översättning”.

Längst ner i detta inlägg kommer tips på funktionsmedicinskt sätt att behandla och utreda endometrios-det är dock inte i enlighet med svenska rekommendationer.


BAKGRUND

Endometrios är en mycket vanlig sjukdom. Den drabbar ungefär var 10:e kvinna i fertil ålder. Det är av stor vikt att de som söker sjukvård på grund av endometriosrelaterade besvär fångas upp, utreds, behandlas och omhändertas på ett bra sätt. Endometrios definieras som växt av endometrieliknande ( livmoderslemhinneliknande) vävnad utanför livmoderhålan. Detta ger upphov till inflammation som i sin tur förorsakar smärta och fibrosbildning ( ärrbildning). Orsaken till endometrios är inte klarlagd, men retrograd menstruation (där mensblod går via äggledarna in i bukhålan kombinerat med ett immunförsvar som inte förmår att ta hand om levande endometriefragment anses vara en av flera sannolika mekanismer).

Lokalisation De vanligaste platserna för endometrios är:

  • Bukhinnan i lilla bäckenet

  • Äggstockar

  • Urinblåsa

  • Ändtarm

  • Sakrouterinligament ( ligament inne i buken nära livmodern)

  • Skiljeväggen mellan ändtarm och slida

Endometrios kan uppstå i princip var som helst i kroppen, t ex i bukvägg, navel, ljumskar och lunga eller lungsäckar.

SYMTOM

Uppskattningsvis hälften av endometriosdrabbade kvinnor har symtom av sin sjukdom. Smärta är vanligast och som regel det mest påtagliga problemet. Vanliga endometriosrelaterade symtom:

  • Uttalad mensvärk ( ofta tilltagande mensvärk över åren).

  • Annan menscykelrelaterad smärta

  • Djup samlagssmärta

  • Smärtor vid tarmtömning

  • Kronisk buksmärta

  • Cystitliknande symtom och smärtor eller andra besvär från urinblåsan ( liknar symtom som vid urinvägsinfektion).

Tarmbesvär liknande de vid IBS är mycket vanligt. Många lider i perioder av sjukdomskänsla, energilöshet och trötthet. Endometrios resulterar också i nedsatt fertilitet ( svårighet att bli gravid) , men nästan lika stor andel av de som har endometrios får egna biologiska barn som de utan endometrios, men en större del av de med endometrios blir gravida med hjälp av IVF. Risken för ovarialcancer ( äggstockscancer) är ökad hos kvinnor med endometrios. Många studier visar att de flesta med endometrios utvecklar symtom redan under tonåren, inom något eller några år efter första mens. Tyvärr dröjer det i genomsnitt ungefär 8 år innan kvinnor med endometrios får sin diagnos fastställd efter det att de själva börjat inse att deras smärtor inte är normala. Besvären missförstås ofta av skolsköterskor, ungdomsmottagningar, husläkare, gynekologer och annan vårdpersonal. Normalisering där kvinnan från olika håll får höra att så här är det att vara kvinna bidrar stort till att diagnos och behandling fördröjs. Patienterna går därför många gånger onödigt länge med besvär som skulle kunna reduceras eller elimineras och löper en onödig risk för att den framtida fertiliteten äventyras. Vid misstanke om endometrios bör hormonbehandling påbörjas.

DIAGNOSTIK

Anamnes Många med endometrios beskriver att de:

  • Ofta är hemma 2-3 dagar från skolan/jobbet i samband med varje menstruation

  • Har menscykelrelaterade besvär

  • Sökt upprepade gånger för symtom förenliga med endometrios

  • Har fortsatta smärtor trots hormonell antikonception ( ”p-piller”).

  • Genomgått behandlingar för cervicit/endometrit/salpingit ( livmodertappsinflammation/livmoderinflammation/äggledarinflammation) utan förbättring.

  • Genomgått behandlingar för UVI utan förbättring

  • Genomgått tarmutredning utan positiva fynd eller fått diagnosen funktionell buksmärta/colon irritabile (IBS)

  • Inte har blivit gravida trots aktiva försök eller bristfällig preventivmedelsanvändning

  • Fått höra att besvären är psykosomatiska

  • Fått höra att så här ont har alla och det går över när man fött barn

De har som regel något eller några av följande symtom:

  • Menstruationssmärtor

  • Ägglossningssmärta

  • Djup samlagssmärta

  • Mer sammanhängande smärta/kronisk smärta

  • Smärtor vid tarmtömning

  • Symtom förenliga med funktionell buksmärta/colon irritabile (IBS)

  • Uteritliknande besvär och smärtor, men inte sveda vid vattenkastning

  • Svårt att komma igång med vattenkastning

  • Blödningsrubbningar - Rikliga - Korta cykler - Mellanblödningar

  • Trötthet och energilöshet

Det är viktigt att misstanke väcks när man träffar en kvinna som presenterar symtom som är förenliga med endometrios. En sannolikhetsdiagnos kan ställas genom att man i anamnesen diskuterar punkterna ovan. Ju mer som stämmer in desto större sannolikhet att patienten har endometrios. Undersökningsfynd i samband med gynekologisk undersökning kan sedan stärka eller försvaga misstanken om endometrios. Sannolikhetsdiagnosen ligger sedan till grund för behandlingsförsök med smärtstillande och hormoner. Diagnosen kan fastställas genom laparoskopi ( titthålsoperation), där där typiska förändringar ses, eller att PAD på biopsier ( vävnadsprover) visar endometrios. Diagnosen kan också fastställas om typiska ovarialendometriom ( äggstockcystor-”chokladcystor) eller djup endometrios ses med vaginalt ultraljud eller vid magnetisk resonanstomografi ( MR).I vissa fall kan diagnos ställas via PAD på biopsimaterial från endometrios som växer åtkomligt för biopsering, tex i navel, ärr efter kejsarsnitt eller annan bukkirurgi, eller på portio eller i vagina.

Gynekologisk undersökning Genom att komplettera med en klinisk gynekologisk undersökning får man ytterligare stöd i sin diagnostik. Fynd som stärker diagnosen endometrios är:

  • Endometriosliknade förändringar i bakre fornix, på portio eller i vaginalväggen ( gynekolog även kan se detta vid speculum undersökningen-tittar i slida)

  • Ömhet vid djup vaginal palpation

  • Ruckömhet över adnexa, inte sällan ensidigt

  • Stelhet i bäckenbotten med extremen 'frozen pelvis'

  • Strama och ömma sakrouterinligament

  • Adnexresistens ( förändring i nedre delen av buken)

  • Ultraljudsmässig visualisering av misstänkta ovarialendometriom eller djup infiltrativt växande endometrios vid sakrouterinligament, septum rektovaginale eller urinblåsa.

Övriga undersökningar

  • Diagnosen kan fastställas genom laparoskopi där typiska förändringar ses eller genom att PAD på biopsier visar endometrios.

  • Djup endometrios kan ibland ses vid MR-undersökning men det kräver speciell teknik och en van bedömare. Detta görs normalt via sjukhusen-inte via en vanlig gynmottagning. CT har ingen plats vid endometriosdiagnostik.

  • Vaginalt ultraljud har en given plats vid klinisk undersökning. Ovarialendometriom har som regel ett typiskt utseende. Förändringar i urinblåsans vägg och i septum rektovaginale kan som regel också påvisas och utbredning som regel fastställas. Detta kräver dock en bra utrustning och en van undersökare.


BEHANDLING Smärtlindring med paracetamol (Alvedon) och COX-hämmare är standardbehandling. Paracetamol ges mer eller mindre kontinuerligt medan COX-hämmare ges kontinuerligt initialt, därefter vid behov. Vid smärtskov kan det vara lämpligt med restriktiv förskrivning av till exempel tramadol (Tradolan) eller Citodon. Räcker inte ovanstående smärtlindring bör smärtspecialist eventuellt konsulteras. Behandlingsmålen vid hormonell behandling är som regel mensfrihet och hämmad ägglossning (amenorré och anovulation). Detta kan uppnås genom kontinuerlig behandling med p-piller, gestagener eller GnRH-analoger. Behandlingsstegen är; p-piller i första hand, därefter gestagener och slutligen GnRH-analoger. Före behandling med GnRH-analog bör diagnosen fastställas via laparoskopi och eventuellt px. Det finns inga studier som på gruppnivå talar för att någon av preparatgrupperna (p-piller, gestagener eller GnRH-analoger) är bättre än den andra för behandling av endometriosrelaterad smärta. På individnivå är det möjligt men inte visat att preparatgrupp skulle kunna ge olika grad av symtomlindring vilket gör att det kan vara värt att testa de olika grupperna av hormonell behandling om patienten inte svarar bra på insatt behandling. Ofta är det biverkningar/sidoeffekter som styr det slutgiltiga valet av behandling.

  • P-piller Sedvanliga kontraindikationer och kontroller gäller även när p-piller används för behandling av endometrios. I första hand används ett monofasiskt p-piller kontinuerligt eller som långcykelbehandling med rejält utglesade blödningar. Om blödning som inte ger sig inom 1-2 dygn uppträder görs ett uppehåll under 4 dygn. Qlaira kontinuerligt där de två första och fyra sista tabletterna kastas är ett bra alternativ även om det inte är ett monofasiskt p-piller.

  • Gestagener Mest erfarenhet av gestagenbehandling vid endometrios finns för medroxiprogesteronacetat (MPA). Desogestrel ( Vinelle/Cerazette) är ett bra alternativ i dosen 1-3, som regel två tabletter dagligen. Den lite högre dosen kan behövas för att erhålla bra blödningskontroll och effekt på smärta. Som regel behövs högre MPA-doser för att dämpa endometriossmärta än för att åstadkomma amenorré, ofta 15-20 mg/dag eller mer. Depo-Provera (injektion med 1-3 månaders intervall) är ett praktiskt alternativ om det fungerar bra med tablett MPA. Visanne ger inte sällan bättre effekt och mindre uttalade biverkningar än andra gestagener. Hormonspiralen Mirena har visat sig fungera bra mot endometriossmärta. Mirena kan kombineras med kombinerade p-piller eller perorala gestagener för att uppnå en bra blödningskontroll och behandlingseffekt. Hormonspiralen Kyleenakan vara ett alternativ till Mirena på 0-gravida då den är lite mindre.

  • GnRH-analoger Om p-piller och gestagener inte har avsedd effekt eller ger besvärande biverkningar är GnRH-analog ett alternativ. De kan ges som nässpray dagligen eller en injektion med 3-4 veckors intervall. En låg dos östrogen bör tillföras, så kallad 'add back', för att lindra klimakterieliknande besvär och för att minska risken för benskörhet. Man bör använda rena östrogenpreparat om patienten har en Mirena, i övriga fall en kombination av gestagen och östrogen alternativt tibolon. För dosering, se FASS. Både nässpray och depotinjektioner/implantat finns av flera fabrikat.

  • Kirurgisk behandling Vid laparoskopisk diagnostik av endometrios är principen att i samma seans försöka avlägsna eller destruera all endometriosvävnad och fibros samt lösa adherenser. Endometrioskirurgi är ofta svår och vanligen fall för mycket erfarna operatörer. Kvinnor med avancerad endometrios ska enligt Nationell Högspecialiserad Vård opereras på en av de fyra kliniker (Uppsala, Södersjukhuset, Sahlgrenska eller Malmö) som fått uppdraget av Socialstyrelsen. Ovarialendometriom bör inte tas bort på kvinna som önskar fler barn, annat än de sitter i vägen för äggplockning inför IVF, ger oacceptabla symtom eller inger misstanke om malignitet. Detta då ovarialreserven påverkas rejält även om operationen görs av en erfaren och skicklig kirurg.

De flesta endometriospatienter kan skötas av gynekologer utan specialkunskap. Kvinnor med svår endometrios och de som inte blir hjälpta av hormonell standardbehandling bör skötas av gynekolog med specialkunskap om endometrios och handläggas av ett endometriosteam eller på ett endometrioscentrum. Referenser Svensk Förening för Obstetrik och Gynekologi har publicerat SFOG-råd. "Endometrios" som kan läsas via Länk. Endometriosis: diagnosis and management. NICE guideline 2017. Länk Svenska endometriosföreningen COPYRIGHT © INTERNETMEDICIN AB


Endometrios är en inflammation och en inflammatorisk sjukdom och utomlands arbetar många brett med att genom kost och livstil påverka detta. Lyssna gärna på Dr Mark Hyman och Dr Cindy Geyer.


https://open.spotify.com/episode/0LRZQWacrRliapPxkwg8h6?si=kUa0fnDDTLGzNU7FmdfKYQ&context=spotify%3Ashow%3A50MFhL6rItlnDDEStFMSPu&dl_branch=1

The Gluck Clinic arbetar även med detta ( se under länkar).

bottom of page